På julafton fick Linnea feber, inte så roligt, men på annandagen kommer hon jublande till mig och utbrister: Mamma jag har fått en ny tand. Oj var då undrar jag, jo precis bakom mjölktänderna kom det upp en liten tand.
Så nu börjar äventyret. Linnea har en lös tand och den blir bara lösare och lösare. En dag när jag hämtade henne från förskolan hadde hon under lunchen råkat tugga lite snett och tanden blev ännu lösare. Det var fint väder den dagen och jag uttryckte en önskan om att vara ute, men Linnea förklarade bestämt att det gick inte för sig, tänk om hon tappade tanden ute i snön, då skulle hon inte hitta den igen. Hon hadde även svårt att prata och svälja undan saliv. Jag fick förklarat för mig att hon hade gått hela vägen från matsalen med en pappershadduk under hakan i fall tanden skulle trilla ut. Ganska sött tyckte jag! Pappershadduk fick det bli på väg ut till bilen också.
Väl hemma stod hon länge vid spegeln och tittade och kände med tungan, med en liten pappersbit under hakan i fall att… (det gula på kinden är vaniljkräm eftersom vi bakade vaniljbullar)
Hon kunde knappt äta någon mat och var lite orolig för det hela… Morgonen efter fick pappa träda in och assistera lite, och efter lite vikande kunde Linnea själv ta ut sin tand. Ett lyckligt barn med ett litet hål, men bakom lurar en liten tand… Dagen efter kunde vi följa en liten glad och nöjd flicka som kollar om tandfén har varit på besök, och tänk det hade han :)
. 
